Kuriosa

I början av 1900-talet fanns det ingen kyl utan köttet togs varje kväll ner till källaren och placerades ovanpå isblock. Dessa isblock togs in för en vecka i taget. De förvarades, med sågspån som isolering, ute på gården i en ”ishäs” (ett litet trähus). Isblocken köptes av bönder som sågat dem av isen på Sjötorpasjön. Isblocken höll sig fram till augusti i ”ishäsen”. En eldriven kylanläggning togs i drift 1928 och en frysanläggning 1938.

Ända fram till 1939 slaktade man alla djur själva. Slakteriet fanns inne på gården där även fabriken för tillverkning av charkuterivaror fanns.

På 1930- och 1940-talen fanns ett 75-tal livsmedelsbutiker i Falköping varav 20–25 var charkuteributiker. Konkurrensen var med andra ord hård då, men butikerna var förhållandevis små.

I mitten av 30-talet började Claesson Charkuteri att gör försäljningsrundor med charkuterivaror ute i bygderna då konkurrensen var stor inne i staden. På torsdagar en tur söderut mot Dalum, Knätte, Böne o s v och på fredagar gick en annan tur mot Uddagården och andra kalkbruk i bygden där det arbetade mycket folk. Dessa turer slutade man med 1965.

I många år bedrevs också torghandel. Varje lördag stod man på Köttorget och sålde. Även här var konkurrensen stor med upp emot 20 handlare som sålde köttvaror. Detta pågick ända fram till 1965. De sista 15 åren ordnade dock kommunen en provisorisk lokal, då man inte längre fick stå och sälja kött utomhus.

År 1939 då Arne och Simeon tog över företaget var det kärva tider då världskriget stod för dörren och folk inte hade så gott om pengar samtidigt som konkurrensen var hård. Livsmedelskommissionen, som skötte ransoneringen av livsmedel var stenhård, det var snålt med tilldelningen och folk hade ofta för få kuponger att handla på. Så här mer än ett halvsekel efter kan man berätta att man nog tummade lite grann på reglerna. En del kött- och charkvaror gick nog vid sidan om regleringssystemet. Vad skulle man göra? Det fanns livsmedel på Falbygden och det är klart att man försökte sälja lite mera när det kom folk som bara hade kort på två hekto kött till en stor familj. Under krigsåren slaktades det också mängder med kaniner och höns, som såldes vidare till Stockholm. Dessa livsmedel ingick inte i ransoneringssystemet.